Month: February 2014

På Barkaby Outlet finns det en Le Creuset-butik som säljer andrasorteringsgrejor. För fem-sex år sedan köpte jag en Le Creuset-stekpanna i London. Maken höll på att smälla av när han hörde att jag hade betalat över 1200 spänn för en stekpanna. Han har dock fått lov att erkänna att det är den billigaste stekpannan vi någonsin har ägt om man räknar antalet användningstillfällen. Den är inte ett dugg rund i botten och lika bra fortfarande som när vi köpte den.

Vi har också en Le Creuset-gryta som är 25 år gammal som är bästa grytan vi har. Men den är bara drygt 3 liter och det räcker ju ingenstans när man ska göra storkok. Spisen blir alltid full med mat varenda gång man rör om. Så jag har länge trånat efter en större Le Creuset-gryta.

Idag slog vi till och köpte en andrasorteringsgryta. Jag är svinnöjd. Snygg är den också, jag funderar på om den inte ska få stå framme på bänken. Som en skrytgryta typ. Jag behöver ju inte berätta för besökare att den är andrasortering. Egentligen skulle jag ha en röd, men vi har redan en röd så det fick bli blå den här gången.

Den kommer att vara jätterolig att laga mat i. Jag är helt säker på att maken kommer att tycka att det är kul.

Vad är det för fel på den då? Jo den har tre små prickar på locket. Jag har ritat små pilar så att ni ska se dem. Vänstra hörnet innanför innersta ringen.

750 kr billigare än en förstasorteringsgryta var den pga av de där tre prickarna. Det är jättebra rabatt tycker jag. För sådana där prickar skulle jag garanterat enkelt kunna göra själv första gången jag använder grytan och det skulle ju ingen ge mig rabatt för.

Jag har diskat grytan. Och fotograferat den. Nu får maken ta över. En gigantisk chili-con-carne blir det till middag idag. Och lunch imorgon och några dagar till. Jag tror att jag ska dra ut extraskivan så att grytan ryms på bordet.

Jag ringde till mamma för att beklaga mig över det ruttna ägget. Hennes tröstande ord var “Det är ju därför man alltid ska knäcka ägget i en kopp bredvid”.

Det här vill jag att världen ska veta… Jag kan inte minnas att jag någonsin på 40 år har sett min mamma knäcka något ägg i en kopp! Utom när hon ska pensla bullar och äggets slutdestination är en kopp. Däremot har jag sett henne knäcka många ägg rakt ner i degar och smetar.

Sen tyckte hon att jag skulle sluta ut att baka för klockan var ändå så mycket. Hon hade kunnat hoppa över att säga “Bak som man inte har börjat med före klockan nio på morgonen kan man lika gärna sluta ut” för det har jag hört så många gånger förut. Men hon hoppade inte över det den här gången heller. Hon trodde kanske att jag hunnit glömma sedan förra gången hon sa det.

Å jag hade god lust att lägga ner alltihop men det gick inte. Jag fick nämligen idag veta att straffet när man säger upp sig är att man måste bjuda på fika och imorgon är dagen som jag ska bjuda på fika.

Det är klart att jag skulle ha kunnat köpa fika. Men jag vill ju att mina kollegor ska sakna mig och mina bullar är väldigt goda, så jag tror att de kommer att sakna mig mer om de får mina hemmabakade bullar istället för köpesbullar.

Om några år när någon nykomling ser mitt namn på någon av de grejer jag satt in i datorsystemet och frågar “Vem är det?” så kommer förmodligen mina nuvarande kollegor att svara “Hon jobbade här för några år sedan – hon bakade jättegoda bullar”.

Nu ska jag gå och kolla om bullarna svalnat tillräckligt för att provsmaka så att jag kan kontrollera att de är legendariska. Jag råkade nämligen glömma strösockret i den ena längden, men jag kompenserade med extra pärlsocker.

Har jag börjat jäsa mina bulldegar i slasken undrar ni kanske?

Nej jag har inte det. Jag lägger mina bulldegar i slasken när jag upptäcker att ägget är ruttet sekunden efter att jag har knäckt det i degen.

Jag är inte den som blir förbannad över ett ruttet ägg i bulldegen. Inte alls faktiskt. Det är ju bara att bita ihop och börja om.

Det som får mig att se rött och känna det som att jag är extremt nära att explodera är när någon säger “Men skynda dig och fiska upp det…”.

Det är den biten jag inte pallar med när det gäller ruttna ägg i bullsmeten.

Idag fick jag ett email där avsändaren föreslog att jag skulle söka till Hela Sverige Bakar. Hon måste ha sett alla mina fantastiska bakverk här på bloggen. När de läste om min förmåga att rädda upp situationen när man har glömt smöret i banankakan tänkte de säkert att jag är som klippt och skuren för tävlingen.

Eller så ville hon bara att jag skulle göra reklam för att de nu tar emot ansökningar. Det kanske var så eftersom hon verkar jobba på ett produktionsbolag. Ni kan söka på TV4s hemsida, men om jag nu ska vara med i år är det kanske bäst om ni väntar tills nästa år med att söka.

En annan hemlighet från min outtömliga källa av kunskap om matlagning som jag kan dela med mig av till er är att ananas inte hör hemma i coleslaw. Jag köpte en burk coleslaw också hade något pucko satt i ananas. Jag fick ju lov att kasta bort hela burken, för sitta och pilla ut 34% ananas orkar man ju inte.