Semestertips

När man har semester har man ju en massa tid att spela spel. Typ Bamse-Fia. Alla vet att när man har semester kommer man inte undan. Man kan inte skylla på att man inte har tid. Man är inte en bra förälder om man inte ställer upp och spelar spel i oändlighet när man har semester. Så är regeln.

Så här kommer mitt bästa tips när ni helt enkelt har fått nog av att spela Fia (med eller utan knuff. Spela aldrig med knuff, då tar det aldrig slut…).

Insistera att alla deltagare måste följa ALLA regler. Man får inte slå om för att man inte gillar siffran man fick. Om man slår en femma så går man fem steg. Man stannar inte efter fyra bara för att det finns en burk dunderhonung på fjärde steget. Man måste slå tärningen. Man kan inte leta fram den siffra man vill ha och lägga ner tärningen på bordet. Man får bara slå två gånger på raken om man får en sexa. Man får bara kliva ur boet på ettor och sexor.

Håll stenhårt på alla regler. Och låt ingen vinna bara för att de inte har fyllt fem ännu. Alla spelar på samma villkor. Den som vinner på riktigt vinner.

När man råkar ha turen att vinna får man inte vara med och spela längre. Problem solved.

20150716_164643

Det går alltid galet när jag är på Tradera

Jag har fått dille på sjalar. Det är väldigt kallt på vårt kontor förstår ni.

Jag har redan väldigt många sjalar för jag har alltid gillat att köpa sjalar. Fast jag har inte kommit ihåg att ha på mig dem så ofta. Nu däremot när jag jobbar på ett kallt kontor har jag fått väldigt mycket nytta av mina sjalar.

Men jag vill ha en ny sjal. Flera nya sjalar. Det är det enda jag tittat på i butiker de senaste veckorna, men jag hittar ingen som är rätt. Så igår jag började kolla på nätet. Hamnade på Tradera.

Då råkade jag se en jävligt skrynklig tröja som någon ville ha 250 kr för i utgångsbud. En Ralph Lauren pikétröja. Jag har en sådan som kostade mig dryga femhundringen ny så jag tyckte att det var ett ganska högt utropspris för en begagnad tröja som säljaren inte ens orkat stryka. Jag blev TVUNGEN att klicka på den.

Åsså gick det som det gick. Jag blev så nyfiken på beskrivningen. Den såg inte alls ut som min pikétröja. Jag kunde inte hålla mig från att skicka en fråga till säljaren.

Nu blir det jättespännande att se vad hon svarar. Om hon svarar.

Ralph Lauren fake

På tal om piké så tyckte jag att den här frågan på Flashback också var väldigt rolig.

Husmoderns stryktips

Det här handlar alltså inte om Svenska Spels stryktips. Det handlar om skjortstrykning.

Någon gång när jag växte upp lärde jag mig att stryka. Jag lärde mig att man ska stryka bort strykvecket på ärmarna på skjortor. Jag minns inte hur eller av vem, men jag antar att det kanske var morsan som lärde mig det.

I sena tonåren åkte jag ju iväg som au-pair och då var en av mina arbetsuppgifter att stryka familjefaderns skjortor. Jag gjorde som jag lärt mig och strök bort strykvecken. Men då blev jag tillrättavisad av familjemamman som sa att det var viktigt att jag lät strykvecket vara kvar så att folk skulle kunna se att skjortan var struken.

Jag tyckte att resonemanget var helt bisarrt för om man måste lämna kvar strykvecket för att folk ska märka att man strukit skjortan måste man ju vara ganska värdelös på att stryka. Jag gjorde dock som chefen sa och lämnade kvar strykvecken. Man håller inte på och bråkar med chefen om strykteknik, det vet alla.

Då upptäckte jag att det här var en utmärkt strykningsregel. Att stryka bort strykvecket är nämligen strykningens jobbigaste moment. Så om man hävdar att strykvecket måste vara kvar för att ge en tydlig signal om att man strukit skjortan blir det mycket mindre jobbigt att stryka.

Nu för tiden kör jag alltid engelsk strykning med strykvecket kvar.

Strykveck

Trot eller ej men maken har också stryktips. Han insisterar på att jag ska inkludera även hans stryktips. Om man har väst under kostymen behöver man bara stryka ärmarna och kragen.

En perfekt ormbunke

För några veckor sedan var jag i en blombutik och såg en ny sorts ormbunke. Alla vet att ormbunkar är riktiga problemblommor. Tjusiga i butiken men inte alls så snyggt när hundratals små ormbunkeblad ligger på golvet och skräpar. De är törstiga jävlar de där ormbunkarna.

Jag konverserade med floristen om ormbunken. Det här var en riktig blomkännare, ingen allmän kassör. Han hade kunskap och åsikter om vilken sorts typ av ytterkruka jag skulle ha (en större och dyrare än den jag höll i) och att jag skulle vattna blommorna underifrån för om man vattnar uppifrån blir det ett tunnelhål genom jorden och vattnet rinner rakt ner istället för att blöta hela jorden. Man kan sammanfatta det hela som att han kunde så mycket om blommor att om hade varit gift med floristen så skulle jag ha varit karln i förhållandet och han fruntimret.

Eftersom han var så kunnig om blommor frågade jag honom om den muterade ormbunken var av den sorten som inte barrade och han försäkrade mig att även om jag glömde att vattna den så skulle den inte fälla några löv. Jag slog till och köpte.

Jag måste säga att jag är mycket nöjd med mitt köp. Floristen talade sanning. Kolla här.

Perfekt ormbunke

Ormbunken är stendöd och den har inte tappat ett endaste blad. Kan man få tag på en bättre ormbunke än en som inte skräpar ner när den dör?

Det var för övrigt inte den där ytterkrukan han sålde mig. När ormbunken dog fick den en mindre kruka att stå i medan jag försökte vattna liv i den igen. Det funkade dock inte och ormbunken is no more så jag ska kasta bort den när jag julpyntar.

Dyr peng

Det finns en pojke som heter Niall Horan. Han är med i ett pojkband som heter One Direction.

Niall Horan har en bror som heter Greg Horan. Greg har en son som heter Theo. Sonen är alltså Nialls brorson.

Brodern Greg är sur för att Niall inte kommer och hälsar på Theo. Detta vet Daily Mail för att han berättade det på Twitter.

När Niall la upp en bild på sig själv och brorsonen Theo på Twitter så fick bilden så många likes att brodern Greg fick storhetsvansinne och startade en websida för sin son Theos fans. Redan där börjar man ana att brodern Greg inte har alla getter hemma, men det blir värre.

Brodern Greg och hans fru/sambo/whatever-lika-crazy/giriga-andra-halva har gjort ett First Birthday Commemorative Coin för att fira sonen Theos första födelsedag. Ett sådant där mynt som de brukar göra för att fira att Englands drottning har suttit på tronen i femtio år typ. Man kan köpa detta mynt för £19,50 (dryga 200 kr).

De ska också starta en månadstidning om……. ja inte vet jag, så långt har jag inte orkat forska…… men det verkar som att den ska handla om ungen. Och om One Direction antar jag.

Jag tänkte att det här är sådan där information som jag måste berätta för er eftersom svenska tidningar inte har full bevakning på den här typen av “nyheter”. Jag känner därmed ett ansvar att täcka upp det här området så att ni inte går miste om den här kunskapen och möjligheten att köpa ett helt värdelöst mynt för 200 spänn.

Kinesiska muren

En gång var vi i Kina, i Peking närmare bestämt. Det var länge sedan, men i alla fall på 2000-talet. När vi var där åkte vi till Kinesiska muren.

Fast vi ville inte åka på en sådan där busstur där bussen är fullproppad av andra turister och bussen åker till ett ställe dit tusen andra bussar fullproppade med turister åker. Så vi bokade en egen taxi för en hel dag och åkte till ett ställe av muren som vi läst i Lonely Planet att väldigt få turister åker till. Taxi med egen chaufför i en hel dag kostade ungefär samma som en busstur.

När vi kom fram fanns det ett litet skjul som tjänade som en butik. Eftersom vi lovat att skicka vykort till folk så köpte maken vykort där. När han kom ut var han helt upprörd över de hutlösa priserna. Jag kommer inte ihåg vad han betalade men typ 250 spänn för ett par vykort som kanske skulle ha kostat 50 kr på en civiliserad plats. Jag tyckte att han hetsade upp sig i onödan. Det är jag som brukar hetsa upp mig över sådant där, men nu hade vi medvetet åkt till en plats därför att ingen annan åkte dit så jag tyckte att det var en bonus att det överhuvudtaget fanns en butik där. Klart att tanten måste få ta lite extra betalt om hon bara har en kund om dagen. Hur ska hon annars få affärs-skjulet att gå runt?

Vår lilla utflykt till Kinesiska muren var väldigt lyckad, precis som vi ville ha det. Vi traskade omkring på muren i två-tre timmar och träffade ca 10 andra turister och ingen enda japan. Muren var lite trasig på en del ställen, det är därför inte så många turister åker dit. Men hellre en trasig mur än en hel mur med tusentals japaner på tycker jag.

Det här var före digitalkamerornas tid, men så här ser en av sidorna från muren i fotoalbumet ut.

Kinesiska murenVid ett ställe när vi kom fram till ett av tornen så var trappstegen trasiga så en företagsam kines hade ställt dit en stege. Sedan stod han bredvid stegen och ville ha en slant Yuan för att man använde den. Jag gav kinesen en slant och klättrade upp på stegen.

Maken däremot han var fortfarande helt upprörd över priset på vykorten och vägrade betala. Han började klättra runt tornet och kravla sig in genom en av fönstergluggarna. Det tog evigheter. Jag stod uppe i tornet och tittade på. När han äntligen kom upp borstade han av sig allt damm och skit som han fått på kläderna och sedan såg han helt nöjd ut och sa “En seger för de fria marknadskrafterna!”.

Då svarade jag “Du sparade just 50 öre………”

Om ni åker dit kan jag berätta att kiosken med de hutlöst dyra vykorten hette Xiaohong’s Shop. Det kommer jag förstås inte ihåg, men jag såg det på den här sidan i fotoalbumet.

Kinesiska muren2

Så att ni vet om ni åker dit. Om någon har slagit upp en konkurrerande skjul-butik in the middle of nowhere. Då vet ni att det är Xiaohong som är dyr på vykort.

Jag kan dock rekommendera restaurangen vi åt på i slutet av vår utflykt. Den låg bredvid Xiaohongs Shop och var egentligen ingen riktig restaurang. Jag tror att det var någon sorts bensinmack. Men när jag fick taxichauffören att fatta att jag var hungrig och översatte åt mig gick tanten på macken in och lagade lite mat åt oss. Sen satt hon bredvid mig och försökte lära mig att äta nudlar med pinnar. Det gick inte alls bra och det hade säkert inget med min teknik att göra utan var hennes fel för hon pratade kinesiska. Så jag bytte mat med maken och tanten lagade en grym egg-fried-rice.

Huanghua to Gaping Jaw hette biten av muren som vi besökte. Jag vet att ni vill veta det för att ni just har börjat planera er resa till Peking och Kinesiska muren efter att ni har läst min lilla historia.

 

Retoy i Rålambshovsparken

Idag har vi varit på Retoy i Rålis. Det är en skitbra grej.

Retoy

Man åker dit med sitt skräp. Man checkar in sitt skräp och får en stämpel för varje skräp. Jag blev av med bondgården och fick TRE stämplar för den. Vi åkte dit specifikt för att bli av med bondgården också var det bondgården som gav Jackpot!

Incheckning

Sen går man in i tälten också får man välja ut nytt skräp att ta med sig hem. De flesta skräpen kostar en stämpel (men bondgården kostar uppenbarligen tre stämplar, många delar skräp, många stämplar är tydligen policyn. eller så var det någon fool som tyckte att bondgården var fin) så om man kommer dit med tio skräp får man ta hem tio skräp. Fast vi kom dit med åtta skräp och fick tio stämplar tack vare bondgården.

När vi kom in i tälten tänkte jag för mig själv “Herregud så mycket skräp, jämfört med detta kom vi ju hit med riktigt decent shit!”.

Men ni förstår att jag lärde mig snabbt att det finns en teknik. Man måste hang around ett tag och låtsas som att man har svårt att välja skräp. För det kommer hela tiden folk och checkar in mer skräp så om man är tålmodig kan det dyka upp fint skräp.

När vi hade gått omkring där ett tag och kollat på allt skräp började jag fundera på om vi skulle välja att ta hem vårt eget skräp. Då helt plötsligt dök det upp ett skräp med ett frisörs-kit i en obruten förpackning. Plasthårtork, plastborste, plastkam och plasthårrullar. Helt oanvända. Sånt kan vara bra att ha om man just har börjat leka Mick Jagger-frisör. Jag sa till gullefjunet “Kolla där – skulle du vilja ha det där skräpet?”.

Jag väntade dock aldrig på svaret. För jag visste att om vi skulle hålla på och ha en diskussion i en fyra-årings takt så skulle någon annan förälder vara fräck nog att komma och grabba till sig det helt oanvända skräpet. Så jag dök på det. I nästa sekund såg jag en skräp-käpphäst och den visste jag ju också att någon annan förälder skulle vilja ha så jag slet till mig den också och frågade gullefjunet om hon tyckte att det skräpet var fint och det tyckte hon.

När man är klar tar man sitt skräp till utcheckningen och tar med sig skräpet hem. De stämplar man inte har använt får man spara och använda vid ett senare tillfälle.

Utcheckningen

Om ni inte har barn kanske ni tycker att det här låter helt värdelöst. Som om man bara byter skräp. Men ni förstår att det är själva bytandet av skräp som är så fantastiskt. För när man har en massa skräp och leker med det hela tiden blir man till slut trött på skräpet. En del skräp lekar man aldrig ens med, man bara skräpar ner med skräpet. Så om man får byta skräp så har man något nytt skräp att leka med utan att mängden skräp i mamma och pappas hus/lägenhet ökar. Alla är glada.

En annan sak som var skitbra med Retoy var personalen. Eller de frivilliga, eller vad de nu kallas. Jag är inte helt säker på om Retoy är en kommersiell idé eller något ideellt, men jag misstänker det senare. De var i alla fall väldigt bra och trevliga. Jag älskar folk som får ungen att tycka att det är kul att ge bort sitt skräp. De involverade henne både i incheckningen och utcheckningen så att hon tyckte att det var jättekul att kasta ner allt sitt skräp i en korg och hjälpa till och räkna skräpet.

Så jävla smidigt. Som loppis fast utan en massa idioter som försöker pruta från 5 kr till 2 kr. Dumpa skräpet i början, gå tre meter och ta ut det nya skräpet på andra sidan.

Gullefjunet älskade sin skräp-käpphäst. Hon var överlycklig i säkert tjugo minuter.

Käpphäst

Sen kom vi till Rålis Parklek och då fick jag bära skräpet och jag hatar redan fanskapet. Tyget på käppen gör att skräpet inte går att bära över axeln för skräp-hästhuvudet bara vrider sig och går inte att balansera. Men jag har ändå bytt upp mig, för jag blev av med bondgården. Den var 30+ delar skräp och skräp-käpphästen är bara en del skräp. Och när vi kom hem och det inte längre fanns någon lekpark gillade hon skräp-käpphästen igen. Jag var för fasen på väg att betala en massa pengar för en sådan där skräp-käpphäst för några veckor sedan men kön var för lång.

Retoy är fortfarande i Rålambshovsparken imorgon, på tisdag och onsdag. Mellan 16-18 och klockan 18 börjar Parkteaterns teaterföreställning Kåldolmar och Kalisipper. Både Retoy och teatern är gratis och vi hann inte med teatern idag. Gratis är gott. Då behöver man inte gräma sig om ungen vill gå hem efter 10 minuter.

Så jag tänkte så här. Vi fick 10 stämplar för vårt skräp idag och hittade bara fem skräp så jag hade tänkt åka tillbaka på tisdag eller onsdag och leta efter mer skräp. Man får nämligen spara sina stämplar och hämta skräp vid något annat tillfälle. Kanske ta med lite till skräp och få fler stämplar att hämta skräp för. Och se teaterföreställningen.

Om det finns några läsare som har något fint skräp som ni skulle vilja bli av med kanske ni kunde åka dit och lämna det samma dag som jag ska hämta skräp? Imorgon måste jag på en släktlunch så det vore bra om ni bara åkte dit med riktigt skräp imorgon, men om någon har något fint skräp som ni vill bli av med är jag helt flexibel vg tisdag eller onsdag.

Lämna en kommentar och säg vilken dag ni tänker åka dit med ert fina skräp i så fall. Berätta gärna hur många delar ert skräp har. En-delars-skräp är bättre än 30-delarsskräp. Förutom lego förstås. Jag gillar lego. Jag har fått för mig att lego är utbildande, plus att lego kan sysselsätta ungar i evigheter om de bara får upp intresset. Å om jag nu ska måsta vara med och leka är lego bättre än dockor. Jag vill bara dö om jag måste leka med dockor. Jag har inte gjort annat än matat och bytt blöjor de senaste 4 åren så jag är så himla ointresserad av att göra detsamma med en docka.

En sista viktig sak om ni åker dit. På Retoy så kallar de skräp för leksaker. Bara så att ni inte gör bort er.

Tips eller varning beroende på vad man har för inställning till fotboll

Om man kastar in en pingisboll och en kattunge bakom det här råttboet av sladdar kan man inte längre se semifinalen i fotbolls-VM.

Råttbo av sladdar

Bilden börjar hacka också sitter folk och gastar “ta bort katten!!!” och “det där är inte kattens fel, det är Boxern som håller på som vanligt” och “jo det är katten, hon är där bakom gardinen och hoppar” och “vad håller hon [katten alltså] på med?!”.

Till slut blev JAG tvungen att kliva upp ur soffan och plocka bort katten. Som om att JAG bryr mig om fotboll eller som om att det vore MIN katt.

Jag vill ha boktips

Jag har kommit in i ett läs-il. Dessutom åker jag till Norrland nästa vecka och då kan det vara bra att ha någon bok att läsa för ibland blir jag så less på att spring omkring och titta på djur och skogar.

Jag vet inte vad jag ska läsa längre, jag måste köpa nya böcker, så jag tänkte att ni kanske har några tips. Jag gillar deckare, men har läst alla Mankell, Viveka Steen, Denise Rudberg, Hammarbyserien och hon Åsa som skriver deckare i Jockmock. Vad finns det mer för deckare, gärna serier?

Biografier och “sanna historier” gillar jag också. Fast bara av intressanta människor som har gjort något i sitt liv. Gärna musiker som haft skandalösa förhållanden, knarkat och slagit sönder hotellrum. Biografier av folk som Katie Price som är på sin fjärde biografi vid 35 års ålder fastän hennes levebröd är att klä av sig och gifta sig till höger och vänster brukar jag tycka är lite innehållsfattiga. Blondinbellas biografi går alltså bort.

Roliga böcker tycker jag också om. Typ som Fredrik Backman. Hans andra bok har jag dock inte tagit mig igenom än, jag tyckte att det var lite segt i början med en massa lala-land så jag körde fast, men jag ska läsa klart den på semestern.

Kärlekshistorier är jag inte mycket för. Inte heller tycker jag om sådana där tråkiga böcker som är en enda lång karaktärsbeskrivning av någon som är deprimerad och missnöjd med sitt liv. Ni vet sådana där böcker som när man har läst klart tänker “vad fan handlade boken om annat än att hennes kille gjort slut och att hon gick på ett vernisage?”. Sån kulturell dynga vill jag inte läsa.

Militärhistoria behöver jag inte heller några tips om. Maken har ett helt bibliotek med sådant hemma om jag skulle få för mig att jag vill läsa en beskrivning på plutonnivå av hur något land för ett eller flera århundranden sedan invaderade ett annat land.

Om ni ger mig några boktips så kanske jag tar mig för och gör några bokrecensioner av mina favoritböcker så att ni också får tips. Får jag riktigt många tips kanske jag tom kan bjuda på någon recension av någon bok som jag inte tycker är bra.

Har ni köpt hem frukt?

Ni vet väl att det är idag de kommer?

Tiggarna. Påskkärringsungarna.

De vill ha pengar. Eller åtminstone godis.

Vid Halloween när jag berättade att jag råkat öppna dörren så fick jag ett jättebra tips. Att man ska ha frukt hemma och ge barnen frukt.

Själv har jag förstås glömt att köpa frukt och vi åt upp sista apelsinen igår. Vi får helt enkelt låta bli att öppna dörren tills maken kommer hem för jag har bett honom köpa med sig frukt.

Jag tror att jag ska ge en hundring till de första påskkärringarna som dyker upp. Så att de använder sina iPhone 5 och ringer runt till alla sina kompisar och tipsar dem om var man får mycket påskpengar.

Sen får alla andra ungar som knackar på ett äpple.

Kvällens påsk-underhållning ordnad.

The Libertines – Can’t stand me know

Jag har inte riktigt tid att blogga så vad gör jag då? Jo jag prackar på er min musiksmak genom att posta en YouTube-video.

Jag har kanske delat denna förut? Det gör ju ingenting för ni tittade säkert inte förra gången, och ni klickar och tittar väl inte nu heller. Förutom min goda vän C. Hon förstår sig på icke-mainstream musik, även om vi inte alltid gillar samma saker. Hon kommer att titta på HELA KLIPPET. Utan att spola förbi några bitar.

Pete Doherty har jag i alla fall delat förut, men kanske inte kultbandet The Libertines som han var med i innan han blev utsparkad och startade Babyshambles. Det är inte så himla lätt att hitta några live-klipp med the Libertines där de är tillräckligt nyktra för att man ska höra något av låten, men det här är relativt städat.

Jag ljög inte

Det ringde på dörren och när jag öppnade dörren stod det en tonårskille med en hink tulpaner i famnen på trappen.

Han berättade att de var ett fotbollslag som sålde blommor för att samla ihop pengar till en fotbollsresa till Italien i april.

“Wow, så behjärtansvärt” tänkte jag. Jag skulle förstås kunna ge pengar till cancerforskning eller till att hjälpa hemlösa. Men här stod det en svensk tonårskille i en Stockholmsförort och bad om en slant till att åka på fotbollsläger. Inte till något angränsande landskap utan till ett land i södra Europa. Jag kände verkligen att jag ville hjälpa till så att hans föräldrar slapp betala.

Det var beklagligt att jag blev tvungen att svara “Jag har tyvärr inga kontanter”.

Det var sant också. Det var inte något jag bara sa. Det är ju bara pensionärer som springer omkring med kontanter i börsen.

Bromma Blocks erbjudanden gäller ingenstans

Bromma Blocks har just nu ett häfte med erbjudanden som de annonserar runt hela gallerian. Fast erbjudandena gäller mest ingenstans.

På Make Up Store gällde erbjudandet inte för de hade “ett annat erbjudande idag”. Make Up Store?! tänker ni nu. Ni tror att jag ska bli en ny människa nu när jag har ett nytt jobb och mejka mig varje dag innan jag åker till jobbet. As if liksom. Jag har köpt en pincett för jag ska rycka pighår från hakan.

Åter till ämnet. På Cervera gäller erbjudandet inte på el-varor och det var förstås en el-vara jag skulle ha.

Jag tycker att det där häftet mest verkar vara ett bluff-rabatt-häfte. Utom på Clas Ohlsson, där fick jag 22 kr rabatt. De pengarna kan jag ju använda till att köpa nått fint. Två liter mjölk eller nått sånt.

Bromma Blocks rabatt

Bamseyatzy

Vi har ett Bamseyatzy. Lycko oss.

BamseyatzyVill ni också ha ett precis likadant Bamseyatzy? Det kan ni få. Jag hjälper er.

Först måste ni gå och köpa ett helt nytt felfritt Bamseyatzy-spel. De är inte dyra alls, 59 kr har jag för mig att det kostade.

Plocka ut den där innerkartongbiten och tag en penna i valfri färg. Klottra med pennan över hela kartongbiten.

Bamse innerkartong

Sen tar ni själva kartongen och sätter er på den, står på den och går på den. Håll på så tills kartongen bara sitter ihop hjälpligt i två av åtta hörn.

Bamse spelkartongI poängblocket “skriver ni in era poäng” på ett blad, sedan river ni lös minst hälften av blocket och kastar bladen runt rummet. Om ni plockar upp dem och lägger tillbaka dem i kartongen så kan ni hoppa över steget med att riva loss dem nästa gång ni spelar och bara strö ut dem över hela golvet direkt.

Bamse poängblock

Sista steget är tärningarna. Det följer med fem stycken. Misströsta inte, ni är snart nere på två ni också. Allt ni behöver göra är att kasta dem åt alla håll och kanter. Det finns inga bestämda regler hur man ska gå till väga men förslag som ni kan testa är under soffan, under sängen, upp i någon bokhylla, under en byrå eller skåp. Speciellt effektivt är det att kasta dem under eller bakom tunga saker som kylskåp och spisar. Det tar några veckor, men om ni bara jobbar på enträget så är ni snart av med tre tärningar och de är som uppslukade av jorden även när ni har letat på alla ovan nämnda platser.

Bamsetärningar

Det där lilla pappret med regler på som ni ser på första bilden det kan ni kasta rakt i soporna på en gång. Det är ingen som bryr sig om vad det står på det pappret i alla fall.

Hur länge det tar att få ett Bamseyatzy exakt likadant som vårat? Ja det beror ju på hur ofta ni spelar och hur ofta ni försöker gömma undan spelet några dagar. Vårt spel var en julklapp så för oss tog det väl cirka sex veckor innan vi kom till det här fulländat fina skicket.

Vi tog ju det hela steg för steg förstås, ett kartonghörn per gång och en tärning här och där. De förbaskade tärningarna hann dessutom dyka upp igen flera gånger men nu har vi legat på en konstant nivå av två tärningar i säkert tre veckor. Trägen vinner som de säger.

På nätet finns det alltid någon som vet

Cybervärlden är ju ett riktigt träsk där alla jordens avskum kan hitta sina gelikar. Men det finns ju också en massa smarta människor som vet saker också. Alla de som håller till på Fishgeeks tex, de vet ju en massa saker. Inom ett väldigt nischat område i och för sig, men om det är den nischen man behöver veta något inom så är det ju Fishgeeks man ska fråga. För de har svaret.

Samsung ringde minsann inte och berättade hur jag skulle återuppliva vår döda platta. De har saker att lära av Telia. Igår tröttnade jag på att vänta så jag frågade Google. Då upptäckte jag att det är många som haft samma problem med att plattan bara dör utan någon som helst varning innan.

Jag hittade ett tips om att man skulle koppla ihop plattan med datorn och hålla in power-knappen i 30 sekunder. Lät som värsta bluffen tyckte jag, men jag hade ju inget att förlora. Så jag gjorde det. Inte räknade sekunderna alltså, jag bara höll in knappen.

Plattan startade. Jag kände mig litegrann som Jesus. Halleluja, vi har platta igen.

Delfinsafari på Teneriffa

Jag sitter och tittar på gamla foton i datorn. En gång åkte vi till Teneriffa. År 2006 står det på fotona så det måste ha varit då, men jag hade för mig att det var 2005. Maken hade just fått ett nytt jobb och vi bestämde oss för att åka någonstans de där dagarna han var ledig innan han började. Så vi tog en sista-minuten och det var i april så det fanns inte så många alternativ om man ville ha värme och inte kunde flyga långt för att vi bara hade fem dagar. Därför blev det Teneriffa.

När vi var där åkte vi på en Delfinsafari eller vad de nu kallade det. Man satt på en båt med massa andra dumskallar turister också åkte man ut på havet och tittade på delfiner. Guiden berättade att vissa dagar åkte man bara ut på havet och tittade inte på delfiner så vi hade väldigt tur som såg delfiner. För de hade ingen delfingaranti, delfinsafarin kostade samma oavsett om man tittade på delfiner eller ej.

Jag tog en massa bilder på den här fantastiska safarin. Jag har gjort ett litet fotocollage så att ni också kan få se vad vi såg.

Delfinsafari i Teneriffa (2) (640x480)Jag tyckte inte att den där safarin var så bra. Åka båt är ju alltid kul. Men just delfinbiten var jag så där lagom imponerad av. Jag rekommenderar inte delfinsafari på Teneriffa. Faktiskt så rekommenderar jag inte ens Teneriffa heller. Om man nu måste åka till Kanarieöarna för att det inte är badsäsong i södra Europa så tyckte jag att Gran Canaria var bättre. 

Small Fat n’ Beautiful var det som gjorde julsången

Jag sa ju att jag skulle komma på vad låten hette till slut. Eller kom på och kom på. Jag skickade upp farsan på vinden för att leta reda på den där singeln som jag visste fanns någonstans.

Jag mindes lite fel på ett par punkter. Det var inga svärord i texten. Det är lite Magnus Uggla sound över låten, det är nog därför jag fick för mig att låten innehöll svärord. Dessutom var det inte bara en smal och en tjock som gjorde låten, det var med en vacker också. Sent åttiotal var det, inte tidigt nittiotal som jag hade för mig. Men i övrigt hade jag alla rätt. Det är en julklassiker som skapar julstämning.

Man kan dansa tryckare till låten och kramas och ha sig om man vill. Jättemysigt tyckte jag. Gullefjunet började ganska snart skrika “jag vill inte höra den här mamma, jag vill se Mickey Mouse!”.

Det finns ytterst få versioner av låten på YouTube så ni får nöja er med en version utan rörliga bilder.

Var hittar jag alla julsånger?

Undrar maken. Hittar och hittar. Det är ju inte så att jag bara ramlar över dem. Det är mer så att jag har ett stort julsångskunnande. Alltså inte så att jag kan sjunga julsånger själv, utan att jag känner till många julklassiker.

Den här fina truddelutten sjungs av vinnaren av Britain’s Got the Pop Factor… and Possibly a New Celebrity Jesus Christ Soapstar Superstar Strictly on Ice.

Vad heter julsången?

Nu har jag suttit och letat efter en julsång som jag inte vet vad den heter i typ två timmar. Kan ni hjälpa mig? Ni som är lite gamla mogna alltså. Jag tror att låten är från sent åttiotal eller tidigt nittiotal. Vi talar alltså den tiden när man fortfarande köpte vinyl. Det vet jag med säkerhet eftersom jag har den på singel i någon garderob hemma hos morsan och farsan.

Det var två karlar som spelade in den, en kort och tjock och en lång och smal. Jag kommer inte ihåg vad de heter heller. Jag tror att de inte var musiker, men halvkända för något annat. Typ skådisar eller komiker. Jag vill minnas att de var klädda som två tomtar när de framförde låten på tv. Jag har för mig att låttiteln eller texten innehöll någon form av svärord och inte var av den seriösa sorten.

Någon som känner igen vilken låt jag menar? Tills jag kommer på vad den heter bjuder jag en annan klassiker jag hittade på tuben.